Jajamensan, ni läste rätt, Dalai Lama är på besök i Honolulu. Han var här för cirka ett år sedan och nu är han åter tillbaka för att föreläsa på UH Manoa (ett av universiteten). Jag hade tänkt gå men har ingen biljett så det blidde inget denna gång. All trafik har blivit omstyrd just idag så det är kö överallt. Tur man inte har bil!

Klockan är ca 00.30 hawaiiansk tid vilket innebär att klockan precis slagit över till den 14.e feb - Alla Hjärtans Dag! Denna dag är egentligen lite överreklamerad MEN jag tycker ändå det är mysigt med en dag som denna. Man ska förvisso alltid visa uppskattning men man kan ju göra det lite extra idag. Jag tycker inte denna dag är enbart för kärlekspar utan även familj och vänner ska få höra att de är betydelsefulla. Massa kärlek till alla ni som ger mitt liv mening - ni vet vilka ni är! Älskar Er!

Efter en dag med massa intryck och lite sömn är jag nu supertrött. Klockan är 21.15 just nu lokal tid men hemma i Sverige är den 3.15 vilket innebär att kroppen varit inställd på att få sova ganska länge. Jag har beställt taxi till imorrn som kommer och hämtar mig 3.30 inatt. Ska passa på att sova i några timmar. Som tur är har jag en superskön säng med fluffiga kuddar. Nu ska det bli härligt att sova! God natt allihop!

Det var svårt att planera tiden idag eftersom jag kom till hotellet senare än vad jag hade trott. Jag hade därför inte tid att besöka Frihetsgudinnan. Men som tur var hittade jag en kopia i miniformat.

På hemvägen lyckades jag ta fel t-banelinje och klev av några kvarter för tidigt. Tur var dock det för annars hade jag missat eller snarare inte orkat pallra mig till Times Square. Jag tog lite bilder på avstånd och hastade sedan tillbaka till hotellet och värmen.

Tydligen måste man uppvisa biljett för att komma in på minnesplatsen där de båda tvillingtornen en gång stod. Jag hade såklart inte tänkt på det men lyckades få en gratisbiljett av en vänlig själ. Eftersom större delen av Ground Zero är en byggarbetsplats var det ganska rörigt. Till minne av terrordådet har en jättelik fontän/bassäng tillkommit intill platsen. Runt omkring står namnen på alla de som miste sina liv den dagen. Eftersom det var svinkallt ute och min kamera tar extremt dåliga bilder i mörker stannade jag inte så länge.

Efter att jag hade checkat in på hotellet bestämde jag mig för att ta mig mot Ground Zero och enklaste vägen dit (och bílligaste) var med t-banan. Att åka tunnelbana i New York är precis lika snubbígt som man tänkt sig, skumt folk, gnisslande ljud och massa buller. Jag skulle inte känna mig säker där om kvällarna.


4 dollar och 50 cent kostade en tur och retur biljett.

Amerikanska flaggan syns överallt, även på t-bane tågen.

Idag gjorde jag något helt underbart - hoppade fallskärm! Vilken känsla! Det är något av det bästa jag upplevt i hela mitt liv, ord kan inte beskriva hur fantastiskt det var! Vi hoppade vid North Shore från 3000 meters höjd. Falltiden var ca 45 sekunder och vi färdades i en hastighet på 200 km/timmen. När man faller handlöst mot marken känner man sig konstigt nog odödlig! Jag tror detta var ett av de ögonblicken då man inte tänker på någonting alls, förutom att livet är bra häftigt! Tro mig när jag säger att jag ska göra detta igen!


Modiga tjejer påväg mot sitt livs upplevelse!

Innan vi fick tillåtelse att sätta oss i planet var vi tvugna att signera ett helt sjukt kontrakt som kort sagt gick ut på att vi avsade oss alla rättigheter om något skulle gå snett. På varje sida stod ovanstående text. Kan det bli mer tydligt? Eftersom alla stämmer varann i USA antar jag att de måste överdriva allt.


We are about to start!

Laura var först ut!And here I go!

I'm flying!



Jag flög igenom ett regnmoln, det var svinkallt!

Joseph (proffset) drar i fallskärmen!

Amazing view!

Påväg ner mot säker mark.

We did it! Champions!

På senaste tiden har jag blivit väldigt hyperaktiv vilket är olikt mig. Har jag fått ADHD light? :p Ett bevis på detta är att jag ska hoppa fallskärm imorrn! Längtar!

Igår firade amerikanarna Thanksgiving och vi hade hoppats på att få uppleva en riktig Thanksgiving dinner när vi ändå är i USA. Vi hade planerat att försöka laga en egen middag men istället blev vi bjudna hem till ett amerikanskt par. Det tackar vi för! Maten var suverän och sällskapet likaså. Kunde inte blivit bättre!


Maten bestod av potatismos, kyckling (skulle varit kalkon), marinerade köttbullar, sallad, bröd m.m.

Red Velvet Cake

Värdparet Mila och Ernest samt deras rumskompis Kyle.

Lagom seg lördag förmiddag vaknade vi upp med vetskapen om att det var stor badfest på Waikiki Beach. Floatilla, som det kallas, anordnas två gånger per år och det går i princip ut på att parta järnet hela dagen på stranden. Vi köpte färgglada badringar som vi flöt runt med hela dagen. Av säkerhetsskäl tog jag inte med mig kameran vilket gör att jag inte har bilder att visa. De som är intresserade kan googla på floatilla.

Eftersom man enligt lag inte får dricka på offentliga platser dök polisen upp och avbröt hela festen. Det slutade med flera arresteringar och en tjej var så pass onykter att ambulans tillkallades. Jag höll mig dock till vatten hela tiden. Man vill inte gärna riskera att bli av med visumet för en sådan sak. Det återstår att se vad som händer med de som åkte dit.

Denna vecka hålls APEC (Asia Pacific Economic Cooperation) i Honolulu. Obama anlände imorse vilket bidragit till trafikkaos i hela stan. Fick vänta på bussen i nästan en timme imorse. Hade hoppats på att få en glimt av Obama men han ska tydligen inte hålla några offentliga tal. Synd!

 

Igår var mammas sista kväll på Hawaii så vi bestämde oss för att åka på en middagskryssning i solnedgången. Maten var kass men underhållningen desto bättre. Mysig upplevelse men kanske inget man behöver göra igen. Jag fick inga bra bilder ombord då man inte fick ställa sig upp och fotografera med risk för att skymma sikten för övriga passagerare.


Underhållningen ombord bestod av dans från Polynesien, däribland Samoa, Nya Zeeland, Hawaii m.fl.

När Chriss var här på besök gjorde vi en snabbvisit till Pearl Harbour. Mamma och jag gjorde den längre versionen och besökte USS Arizona War Memorial - platsen där skeppet Arizona skönk. Skeppet ligger ännu kvar på botten med dess besättning. Cirka 3000 soldater miste livet på Pearl Harbour den 7 december 1941.


Arizona Memorial


Delar av USS Arizona


Namnen på alla de som miste sina liv.

I fredags efter skolan åkte jag, Chriss, Tina och Therese bussen till Hanauma Bay för att snorkla. Det var riktigt häftigt men samtidigt lite läskigt, förmodligen för att det var första gången för mig. Vi såg massa fina fiskar bland korallreven och Chriss hade även turen att se en sköldpadda. På vägen dit köpte jag en undervattenskamera så alla undervattensbilder får ni se när jag kommer hem!

Jag och Chriss svängde förbi Pearl Harbour igår men eftersom vi var sena var nästan allt stängt. Tur att jag ska dit igen när mamma kommer.

Jag har de senaste dagarna följt medierna både i Sverige och USA avseende den amerikanska fången Troy Davis. År 1991 blev han dömd till döden för ett polismord han hävdat att han inte begått. Trots bristande teknisk bevisning och det faktum att 7 av 9 vittnen tagit tillbaka sina utsagor, avrättades Troy Davis idag. Aktionen har fördömts av bland annat Amnesty och massor av folk har demostrerat under dagarna. Jag tycker det är sorgligt att länder i dagens samhälle använder sig av dödsstraff - framförallt när det råder oklarheter i huruvida personen ifråga varit inblandad.

Pinsamt USA - vart är rättssäkerheten?!

Idag är det exakt 10 år sedan attackerna mot World Trade Center. Tiden har gått så fort! När jag var på gymmet imorse såg jag ett inslag på nyheterna där folk hade samlats kring ground zero och namnen på samtliga offer lästes upp högt. Usch jag kommer ihåg den dagen så himla tydligt. Vi lever i en sjuk värld.

Igår var det världspremiär av succéserien hawaii 5-0 season 2. Först blev det middag med The Vikings, Mirja och David på Cheeseburger in Paradise. Jag åt dock friterad fisk och pommes. Väl på den proppfulla stranden spanade vi kändisar på röda mattan och därefter blev det förhandsvisning av säsong 2.


Varje stol var unik i den meningen att de hade olika ortnamn.

Folk hade rest ända från fastlandet för att få se världspremiären och alla skådisar.

Det var svårt att få en skymt av kändisarna.


Det bjöds på hula hula framträdande samt eldshow innan seriestarten.

Imorse vaknade vi tidigt for att bege oss pa hiking i Diamond Head. Diamond Head ar en krater och ett berg som skapats av en gammal vulkan och den ar belagen har pa on Oahu. Fran toppen har man utsikt over hela Honolulu, Waikiki Beach och havet. Diamond Head ar tydligen ett av de popularaste turistmalen och jag kan forsta varfor. Utsikten ar magisk! Det var otroligt anstrangande att bestiga berget i denna varme och man bor ta med sig mycket vatska pa en hiking som denna. Det var valdigt brant och marken var ojamn sa det var ganska jobbigt att vandra hela vagen upp. Men om man tittar pa bilderna av utsikten forstar man snabbt att det ar vart modan!


Pavag mot hikingen, Diamond Head skymtar i bakgrunden.

Det kandes inte sa tryggt nar man stotte pa denna varningsskylt.


Brant var endast fornamnet! Denna hiking var inget for barn, gamla eller personer som har svart att ga. Jag fick nastan svindel av de hoga hojderna och tranga passagerna upp till toppen.